Godisäcklet

Idag blev jag sugen på godis. Assugen. Så sugen att jag gick till affären för att köpa lite. Och sen satte jag mig i soffan framför tv:n och åt. Typ allt. På typ mindre än en timme. Nu känner jag mest äckel. Hur märkligt är det inte att man tänker att man ska unna sig något och istället slutar det med att man misshandlar sig själv. Och fast man börjar må asilla när det är 8 godisbitar kvar så slutar man inte. Hur går det ihop egentligen? Någon som känner igen sig?

Tänk om man kunde spela in fysiska känslor. Då skulle jag spela in hur jag mår just nu och nästa gång jag blir sugen på godis så skulle jag spela upp det i affären och så skulle jag aldrig mer äta godis. Det kanske är en idé som något företag att satsa lite forskningspengar på, för jag är övertygad om att man skulle kunna tjäna ganska mycket cash på det.

När man tycker att stoppa fingrarna i halsen är ett lockande alternativ, då har det sannerligen gått för långt. Den här bloggposten kanske kan fungera som min varningstriangel varje gång jag står vid lösgodislådorna. Jag går dit, plockar upp spaden, börjar tänka på det här, blir påmind om äcklet, lägger ifrån mig spadjäveln och lever lycklig i alla mina dagar.

THE END